Vi är många som går och cyklar längs Kungsgatan, och
uppskattar det gamla folkskoleseminariet /nuvarande Hovrätten.
Jag kommer att sakna den vackra fasaden och tror hellre att
jag stirrar i ned i cykelbanan än åt sidan när tillbyggnaden står klar, för att
igen slippa bli ledsen och arg över att det är så här man gör med fina
byggnader som har något att berätta i Umeå; döljer dem eller låter nybyggen manövrera
ut dem – och därmed stans historia.
Mark- och miljödomstolen i
Umeå lät inte en annan domstol pröva Föreningen Byggnadskulturs överklagande av fullmäktigebeslutet att tillåta den
här skymmande, skrymmande lådan. Mark- markmiljödomstolen vid Umeå tingsrätt prövade alltså ett mål som
rör lokalfrågan för kollegorna på Hovrätten i samma stad. Jag är inte förvånad
över utgången, däremot över domstolens bristande omdöme.
Nu ligger målet hos Mark- och miljööverdomstolen, eftersom
föreningen verkligen värnar Hovrättens nuvarande utseende och betydelse för stadsbilden
och historien. Det går förstås att hitta en ny användning av
huset, som bättre kan anpassa sig till rådande förutsättningar. Om man vill mer, som Umeå i alla fall utger sig för att göra.
Iréne Gustafson