Runt omkring i Umeå finns det fina skogspartier, gröna
dylika som skulle kunna vara ännu finare platser för rekreation, lek, sport mm. Tyvärr
så är många av dessa fyllda av sly, gör att de blir mörka, svåra att ta sig
fram i. Andra ser dessa platser/lokaler som barriärer/hinder/hot, det är
sorgligt att odla en sådan diskurs, allt prat om rädsla på olika offentliga
platser gör att tilliten mellan oss medborgare minskar. Det kitt som vi behöver
i det goda samhället stavas med ordet tillit, att vi samtalar med främmande
människor, att vi ej ser dessa främmande människor som potentiella hot.
Skogsdungar och gröna ytor i staden skapar lugn, både inre och yttre dito, de
dämpar för buller, de rensar luften. Barn som får sitta och studera i ett rum
med det gröna utanför fönstret gör oftast mycket bättre resultat än de som har
en grå trist betongvägg att titta på. Vi måste värna för dessa gröna ytor i
staden, vårda dem som om de vore våra barn, de utgör ytor där barnen kan finna
livsrum och lust. De är platser fyllda med spänning och lugn, allt på samma
gång. Vi kan se dessa gröna platser som om de vore ett vårdträd, något som
bevarar och för vidare platsen själ och historia, ja som det kitt vi behöver
för att tilliten i staden skall främjas. Det är trist att se när dessa
skogspartier är igen vuxna med sly, det tyder på ett bristande ansvarstagande,
att man ej värderar dessa för vad verkligen är, ej ser vilken viktig funktion
de fyller. Dessa platser skall omhändertas med lika varsam hand som de
gräsmattor som finns mellan husen. Dessa platser måste ses som nödvändiga något
som skapar bilder som gör att vi kan hantera den urbana staden som producerar
olika former av kulturellt avfall, denna resurs är en del av vårt kulturella
kapital. Dessa lokaler kan ses som speglar där vi ser minnesbilder av andra
platser, omskapar våra egna platser i sinnet, skapar ett narrativ, som berikar
våra tankar och gör livet både lustfyllt och kreativt.
/LennART
Frostesjö
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar