Höghus i stadskärnan kan medföra
problem, det blir ofta blåsigt då dessa bildar korridorer för vinden. På våra
breddgrader är de synnerligen problematiska, vi har en lågt stående sol, som
ger långa skuggbildningar. Höghus är dessutom olämpliga som bostadshus, då man
tappar den visuella kontakten med marken och de människor som rör sig där nere.
Vidare ur ett barnperspektiv ser man att höghus skapar problem, där barnen i de
höga husen drar sig från att gå ut, de har ofta färre kamrater, exponeras
mindre för det gröna..
I Umeå ser jag Skogsbrynet som ett
idealt område med höghus. Deras placering ligger vackert med Gammliaskogen som
fond. Den vita fasen reflekterar sig vackert mot det gröna. Detta område
uppfördes i slutet av 50-talet, man har tänkt på utrymmen för både bilar och
grönt. Husen i detta område är på 9 våningar, ej någon störande höjd. Men
fortfarande är de för höga utifrån ett barnperspektiv. Men mot fonden av skogen
bildar de en vacker bild i Umeå. Kontrasterna mot de lägre byggnaderna i
förgrunden, dvs villorna på Haga är fin, inget som stör, bara något som skapar
kreativa tankar. Flyttar vi position, till den centrala delen av Umeå, den som
går under benämningen Centrum Fyrkanten, blir ofta höga hus ett problem, där
blir problemen med skuggor påfallande. Ur ett hållbarhetsperspektiv är ej höga
hus något att försvara, då de blir dyra, kräver mycket energi för både
uppförande och drivande. Höga hus kan vara vackra, men ofta är de som sagt
problematiska då ej är kompatibla med det sociala livet. Vi måste anpassa
byggandet för människorna. Staden skall vara för människorna, det är vi som
skall utgöra den samlade energin i staden. Tryggheten i staden blir hög när vi
människor utgör det stora inslaget i staden. Handeln blir också gynnad av
detta. Slutligen, spelrummen i staden skall utgöra platser där vi människor,
både barn och vuxna får plats, där vi får inspiration, och där fantasi och
kreativititet får flöda.
/LennART Frostesjö
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar